Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | Prince Baltasar Carlos with a Dwarf (df01) | Im Garten der Villa Medici in Rom | La Vierge imposant la chasuble a saint IIdefonse df02) | Education of the Virgin | Details of The Tapestry-Weavers |
Related Artists:
Paul Kane
(September 3, 1810 - February 20, 1871) was an Irish-born Canadian painter, famous for his paintings of First Nations peoples in the Canadian West and other Native Americans in the Oregon Country. A largely self-educated artist, Kane grew up in Toronto (then known as York) and trained himself by copying European masters on a study trip through Europe. He undertook two voyages through the wild Canadian northwest in 1845 and from 1846 to 1848. The first trip took him from Toronto to Sault Ste. Marie and back. Having secured the support of the Hudson's Bay Company, he set out on a second, much longer voyage from Toronto across the Rocky Mountains to Fort Vancouver and Fort Victoria in the Columbia District, as the Canadians called the Oregon Country.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Johann Hermann Carmiencke
Johann Hermann Carmiencke, a landscape painter and etcher, was born at Hamburg in 1810. He went to Dresden in 1831 as a journeyman painter, and while there studied in Dahl's school. Thence he went to Copenhagen in 1834, where he studied in the Academy, and presently repairing to Leipsic, received instruction there from Sohonberg. Returning to Copenhagen in 1838, he proceeded to travel as an artist in Sweden, Bavaria, and the Tyrol, visiting Italy from 1845 to 1846. He was then appointed court painter to Christian VIII, for whom he executed many works. In consequence of the war, he went in 1851 to New York, where he was well received, and admitted into the Academy of Brooklyn. His works were mainly groups of mountain ranges, which were very effectively rendered, and possessed an excellent tone the execution being simple and true to nature. The 'Mountain Tarn' and the 'View on the Zillerthal' may be particularly noticed. There are thirty-five careful etchings of landscapes by him, some of which were published by the Art Association of Copenhagen in 1850 and 1851. He died at New York in 1867.